sitter just nu hemma hos martin medan han är ute på gården och leker med snöslungan, eller något, har inte koll längre. Känner mig så totalt sliten, sov inte alls bra inatt, vetefan vad de är för fel på mig egentligen. ibland blir de bara fel.

Jobbade imorse vilket väl var trevligt på det sättet, förutom att det kändes extremt fel att inte Santos stog i sin box och väntade på en.. Kan egentligen inte fatta att han verkligen är borta. Men hade teori med ungarna sen då de också skrev prov för ryttarmärke ett och härligt nog klara de alla sig så jag och karin kan väl inte gjort ett så dåligt jobb iallafall. :) 

sen kom mamma och hämtade mig så körde vi hem och snabbt in i duschen och sen vidare till väla, där det blev en snabbis in på intersport för skidställ och sen vidare in till stan för körning och ut till väla igen efter det. Känns som om jag inte gjort något annat än flängt fram och tillbaka idag, ont i huvudet har jag och blöe. Nej nu ska jag ta och vara lite nyttig och klä på mig mer och ut och störa martin vad han än nu gör. så puss. 

i måndags avlivades min älskade vän santos. och saknaden är enorm, han var 29 år gammal och älskad av många.

jag började sköta om honom för 6 år sen, då kändes han fortfarande som en 5 åring, och fick ibland för sig att bete sig som en också. han älskade livet, med en speciell personlighet som man bara älskade. han var en sån häst som alltid valde sina ryttare, även om han alltid var bussig och snäll var det bara vissa som verkligen fick komma honom nära och jag hade turen att få vara en av dem. Jag har haft 6 underbara år med den hästen, 6 underbara år som ingen kan ta ifrån mig, och 6 år som jag aldrig kommer glömma. 

Jag har flera underbara minnen med Santos, uteritter med evelina när vi galopperade förbi golfarna som hejade när vi kom dundrande på grusmarken. En tyst julaftonsmorgonritt, när det bara var jag och Santos, en barbackagalopp över nysnön i gryningen med tomteluva på hjälmen och röda lindor på Santos. 

Även om de flesta av mina minnen med Santos kommer från uteritter har jag ju även självklart tränat med honom, stenhårda dressyrpass och hoppning över småhinder både ute i skogen och inne i paddocken. Det kändes som om man kunde klara vad som helst med honom. 

Jag har älskat dig från första stund Santos -min vän, och jag älskar dig fortfarande, även om du inte längre finns kvar här hos mig. Men du har en enorm plats i mitt hjärta och jag hoppas verkligen du har det så bra du bara kan nu där uppe i trappalanda. Ditt minne kommer alltid leva kvar här bland oss. <3

visst är det trevligt när man vaknar med migrän på morgonen sover några timmar till när man egentligen har lektion som jag verkligen inte kunde palla med med den jävla migränen och sen har en pojkvän som försöker skrämma livet ur en. men sånt är väl livet ibland. nu sitter jag och försöker göra ett svenska arbete som går rent åt helvete fortfarande med migrän och allmänt deprimerad pga det. det här suger. den här dagen suger i allmänhet. blir tidig kväll så allt är bättre imorgon förhoppningsvis.

nu är min lektion slut så nu ska jag gå och krypa ner under täcket en halvtimme innan maten och fortsätta tycka synd om mig eller något. pouss   

typ ingenting att skriva egentligen, skriver mest bara för att fördriva tiden. ligger i soffan i skurup, nerkrupen under martins täcke vilket är ganska mysigt. synd bara att inte martin också ligger här men han är ju på lektion så xd 

det regnade så in i helvete innan att jag trodde att det skulle börja regna igenom taket, det lät mer som om det var spik som träffade än regn liksom, helt sinnessjukt. nej men nu ska jag väl typ göra något seriöst, kanske gå ut eller något för det verkar som om regnat har lagt sig, så får väl passa på då. kanske ner och störa martin när han kör grävare, -Fräckt xo. 

nej men ni får ha det för jävla fint, köss.

hejhejhej.

typ trött som fan idag. vet inte varför egentligen, bara allmänt seg i huvudet så ni vet. orkade inte ens gå på ridningen i eftermiddags, hade så sjukt ont i huvudet trots 2 panodil :s så gick och hem somnade så en timme. vilket verkligen behövdes, har sovit långt ifrån tillräckligt dessa 6 veckorna jag har varit hemma, så kanske kan ta igen lite nu förhoppningsvis. 

fast man hade ju fin besökigår :) älskling och norre kom upp från skurup, typ knasiga är dem, men jag klaga inte, supermysigt att dem kom upp, och så fick vi ju skrämma skiten lite ur grenen. vilket var allmänt trevligt (: 

och imorgon åker jag ner till skurup eftersom jag inte har någon lärare på hela fredag så tar med mig arbetet ner dig och jobbar med det där vilket kan bli ännu trevligare.

men nu ska jag fortsätta plugga på mitt körkort och störa martin medan han är nere i ystad och stör rönbeck (: så ni får ha det för jävla bra. pouss :D

musiktips: evanescence - call me when you're sober  

snart åker jag upp till skolan igen, mamma kör mig eftersom jag saknade pengar visade det sig. hoppsan. men jag fick en väldigt mysig morgon med min älskade pojkvän, och jag tror inte jag har insett hur mycket jag verkligen älskar honom förrän igår, jag tror fan inte jag kommer klara mig utan honom. <3 eller, asså dagar ja, men inte om det skulle ta slut, jag skulle gå under men nu känns allting förjävla bra så jag tror knappast det. <3 

men jag har kommit fram till att jag saknar mina underbara töser på skolan, clara och amelie och har lite skuldkänslor för att jag inte kom upp när jag skulle för skulle ha varit på väg upp nu, men så blev det dock inte.. men jag har ju världens bästa mamma som kör upp mig sen (: 

så ikväll blir det fedt mycket mys med mina vackra underbara töser.

det enda negativa med att åka tillbaka till skolan är att jag inte får träffa martin men det löser sig alltid. 

men nu ska jag packa undan det sista så jag är klar när mamma kommer så pusspuss folket. 

glöm inte kommentera sen, dels med renoveringen och uppdateringen :) pusss   

känns bra, min praktik är slut och idag skulle jag tillbaka till skolan, men tror ni då inte mitt alarm inte ringer? så jag vakna av att solen lyset in genom fönstret och martin fick sms vid halv 10, och satte mig då med ett ryck upp i sängen, men det fanns inte så mycket att göra åt saken för det går inga tåg med anslutande bussar förrän kvart över 4, så finns inte så mycket jag kan göra åt saken faktiskt.. menmen sånt man inte kan göra så mycket, men medaljen på det hela, när jag ringde min lärare för att förklara för henne att jag blir sen och varför så svarar ju tanten såklart inte. lyckat (y)

förlåtförlåtförlåt. 

jag vet inte alls vad det är med mig, hänger upp mig på småsaker och blir irriterad på alla för ingenting. känns som om allting jag gör blir fel när jag bara menar väl egentligen. jag har ångest för att åka tillbaka till skolan, jag vill vara hemma hos mamma pappa och martin, irriterad för körningen inte går som den ska, jag har slitit som ett djur i 6 veckor vilket gör att jag däckar kl 9 på kvällen då jag egentligen borde plugga till körkortet. nu har jag fastnat på repetionerna och fattar ingenting, eller jag kan ju det egentligen men det går ändå fucking åt helvete. vilket gör att jag bråkar mer&mer med mamma när jag inte ens träffar henne varje dag, vilket gör att jag känner mig som världens sämsta dotter när ingenting av det här är hennes fel. jag vet att jag gör fel när jag blir sur på henne, pappa och martin för ingenting men det är ingenting jag kan göra något åt just nu, jag känner mig verkligen hemsk. förlåtförlåtförlåt.

jag känner inte igen mig själv längre, var är den maria som tog livet med en klackspark, den maria som gjorde något åt saker -istället för att backa undan och hoppas att alla problem löser sig av sig själva.  

jag känner mig svag, vilket jag inte gjort på flera år, har väl fått en sån 30-års kris i förtid, för jag har världens bästa pojkvän som stöttar mig i vått och torrt och som verkligen inte förtjänar mina hysteriska utbrott som kommer från ingenstans. 

Jag älskar dig över allting annat martin, du får aldrig tro någonting annat. 

förlåt mamma och pappa för allt jag ställer till med, jag älskar er också egentligen, det är bara att jag är så trött på allt just nu.